publicerad: 2021  
investitur investituren
in·vest·it·ur·en
substantiv
investitu´r
● historiskt symboliskt in­sättande i högre ämbete särsk. av abbotar och biskopar i den medel­tida kyrkan
belagt sedan 1635; bildn. till lat. investi´re 'be­kläda'; jfr ur­sprung till investera