publicerad: 2021  
jakt jakten jakter
jakt·en
substantiv
1 (försök till) fångande eller dödande av vilt genom uppspårning, förföljande eller dylikt
SE jaga 1 JFR 1drev 1
jaktbrott; jaktbyte; jaktgevär; jaktstuga; jaktsällskap; andjakt; storviltsjakt
jakt (på/efter någon/något)
jakt (efter någon)
jakt (efter något)
jakt (på någon)
jakt (på något)
gå på jakt; jakt och fiske; illegal jakt på varg; gryningen är en bra tid för jakt
○ äv. förföljande i syfte att fånga person
polisen var på jakt efter förövarna
○ äv. med konstruktions­växling förfölja (bil­burna) förövare med hjälp av for­don
biljakt; helikopterjakt
männen försökte fly till fots men greps efter en våldsam jakt
○ äv. bildligt, ofta med bi­betydelse av (ivrigt) sökande
nyhetsjakt
en febril jakt; hon är på jakt efter en lägenhet; jakten efter lycka
○ äv. beträffande något som inte är önsk­värt
kalorijakt; kostnadsjakt
belagt sedan mitten av 1400-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska iakt; till jaga
2 knappast plur. snabb, nervös förflyttning
SE jaga 3
hans oroliga själ tvang honom till en ständig jakt runt jordens länder
belagt sedan 1872
3 större privat­båt för fritids­bruk med segel el. motor el. båda­dera
JFR yacht
lustjakt; motorjakt
○ äv. om snabbt, mindre far­tyg (för visst ända­mål) vanligen i sammansättn.
tulljakt
belagt sedan 1470 (Karl Knutssons testamente); fornsvenska iakt, iäkt; av lågtyska jacht(schip) med samma betydelse; till jaga; jfr ur­sprung till yacht