publicerad: 2021
1ju
adverb
●
vilket kan betraktas som bekant
hon är ju född i april, som du vet; det är ju alltid tråkigt när någon blir sjuk; redan tillbaka? – du skulle ju komma hem sent ikväll
○
äv. som rent utfyllnadsord
jag får ju säga att detta inte var mycket att ha; du kan ju alltid försöka
belagt sedan 1386 (öppet brev utfärdat av kung Albrekt om Bo Jonssons testamente m.m. (Styffe));
fornsvenska iu, io 'alltid; säkert; dock; ju'; av lågtyska ju, jo med samma betydelse
2ju
subjunktion
●
i vissa uttryck; i konstruktion meddesto, ju
i den utsträckning som det aktuella skeendet pågår, den angivna handlingen utförs etc.
ju mer man tränger in i problemet, desto intressantare blir det; ju högre han kommer i karriären, desto större blir hans ambitioner
○
ibland äv. (som en sorts konjunktion)
desto
ju längre kvällen led, ju oroligare blev hon
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan);
se ursprung till
1ju!!