SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
forsla [fårs`-] verb ~de ~t forsl·arut­föra transport av ngt, vanligen med hjälp av for­don trafik.JFRcohyponymföra 1cohyponymtransportera 1cohyponymbefordra 1cohyponymfrakta kol och järn forslades i hästfororde skadade forslades till lasarettetforsla ngn/ngt (med ngt) (ngnstans)sedan 1554bildn. till fornsv. forþa ’skicka; transportera’ Subst.:vbid1-153846forslande, vbid2-153846forsling