publicerad: 2021  
klandra klandrade klandrat
verb
klan`dra
● ut­trycka sitt (moraliska) ogillande av någon el. något
JFR anklaga, anmärka 1, förebrå, kritisera
någon klandrar någon (för något/att+verb/sats)
någon klandrar någon (för något)
någon klandrar någon (för sats)
någon klandrar någon (för att+verb)
någon klandrar något
ett svek­fullt beteende som måste klandras; man kan inte klandra dem för att de ville hjälpa till
belagt sedan 1482 (sämjebrev mellan biskopen i Åbo och intressenter (Arwidsson)); fornsvenska klandra 'väcka tvist om; an­märka'
klandraklandrande, klander