publicerad: 2021
klargöra
klargjorde klargjort, presens klargör
verb
●
göra innebörden i (något) tydlig
någon klargör något/sats (för någon)
någon klargör något (för någon)
någon klargör sats (för någon)
klargöra sin inställning; han klargjorde att han inte tänkte tolerera några ytterligare upptåg av eleverna
belagt sedan 1872
klargöraklargörande, klargöring, klargörning