publicerad: 2021  
klargöra klargjorde klargjort, presens klargör
verb
kla`rgöra
● göra inne­börden i (något) tydlig
JFR belysa 2, förklara 1, klarlägga
någon klargör något/sats (för någon)
någon klargör något (för någon)
någon klargör sats (för någon)
klar­göra sin in­ställning; han klar­gjorde att han inte tänkte tolerera några ytterligare upp­tåg av eleverna
belagt sedan 1872
klargöraklargörande, klargöring, klargörning