publicerad: 2021  
kläm klämmen klämmar
klämm·en
substantiv
kläm´
1 i vissa ut­tryck läge där något eller någon trycks ihop från båda sidor
JFR 1press 1
(i) kläm (mellan några)
bilen kom i kläm mellan ett par gods­vagnar; han fick fingrarna i kläm när dörren stängdes
○ äv. bildligt trängd situation
barnen råkar i kläm när föräldrarna är oense; ett stort an­tal passagerare kom i kläm vid flyg­ledar­strejken
få/ha kläm på något (börja) förstå sig på någothan tänkte starta eget och gick en kurs i ekonomi för att få kläm på redo­visning
belagt sedan 1768; till 1klämma!!
2 i vissa ut­tryck eftertryck
JFR snärt 3, stuns
bandet spelade med fart och kläm; han slog klubban i bordet med kläm
belagt sedan 1807
3 något var­dagligt kort samman­fattning av förslag eller dylikt
slutkläm
belagt sedan 1872