publicerad: 2021  
klämma sig klämde klämt, presens klämmer
klämm·er sig
verb
klämm`a sig
1 skada sig genom klämning
någon klämmer sig
han råkade klämma sig när han stängde bak­luckan
belagt sedan 1603
2 vanligen med partikel, t.ex.fram, igenom, in komma (fram) trots trängsel eller annat hinder
någon klämmer sig igenom (något)
någon klämmer sig fram/in
någon klämmer sig fram
någon klämmer sig in
hon lyckades klämma sig igenom öppningen i staketet
belagt åtm. sedan 1995