publicerad: 2021  
knäböja knäböjde knäböjt, presens knäböjer
verb
knä`böja
● stå eller ställa sig på knä som tecken på vördnad
någon knäböjer (för någon/något)
någon knäböjer (för någon)
någon knäböjer (för något)
han knä­böjde fram­för altaret; flickan knä­böjde vid sängen och läste en bön
○ äv. med konstruktions­växling vanligen presens particip
något är knäböjande
knä­böjande ställning
belagt sedan början av 1500-talet (Ett Forn-Svenskt Legendarium); fornsvenska knäböghia
knäböjaknäböjande, knäböjning