publicerad: 2021
1knäck
knäcken knäckar
knäck·en
substantiv
1
brott som uppstått genom slag eller kraftig böjning på hård kroppsdel el. hårt föremål
han fick en knäck på näsan
○
äv. bildligt
särskilt i vissa uttryck
svår eller obotlig skada
förtroendet för NN har fått en allvarlig knäck; skilsmässan tog knäcken på honom; hennes hälsa har fått sig en knäck
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk);
fornsvenska knäk; till
knäcka
2
hård, seg sirapskaramell
○
ofta koll.
koka knäck; hemlagad knäck
belagt sedan 1654
2knäck
knäcket, plural knäck, bestämd plural knäcken
knäck·et
substantiv
●
avlönat arbete (vid sidan av det vanliga)
○
äv. om (ointressant) ordinarie arbete
något ålderdomligt
belagt sedan 1949 (i bet. 'reguljärt arbete'); 1966 i bet. 'extraarbete';
trol. till
knäcka
