SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kollokation kollokationen kollokationer kol·lok·at·ion·en substantiv [-∫o´n] ● par av ord som har en benägenhet att uppträda tillsammans och kan utgöra ett mer el. mindre fast uttryck kollokationer som "djupt missnöje" och "fatta beslut" belagt sedan 1987; ur lat. colloca´re 'placera' SO Alfabetisk lista kollisionsskott (skott) kollo subst. kolloid subst. kolloidal adj. kolloidkemi (kolloid) kollokation subst. kollokvium subst. kollra bort verb kollrig adj. kollusion subst. kolm subst. Till alla ordböcker