publicerad: 2021
kommando
kommandot kommandon
kom·mando·na
substantiv
1
kort befallning vanligen med ett standardiserat uttryck; särsk. till soldat (och djur)
ge ett kommando
○
ibland försvagat
Städa ditt rum! – OK, men jag gör det inte på kommando
○
äv. bildligt
instruktion till dator
belagt sedan 1556;
av ita. comando 'befallning; befäl', till comandare 'befalla'; jfr ursprung till
kommendera
2
(högsta) befäl
(under någons) kommando
marinkommando; överkommando
kommando (över någon/något)
kommando (över någon)
kommando (över något)
få kommandot; ta kommandot över skutan; lämna över kommandot
○
äv. utvidgat
ställning som ger möjlighet att bestämma
ha kommandot över institutionen
○
äv. om manöveranordning eller dylikt
belagt sedan 1625
3
vanligen i sammansättn.
särskilt utvalt (elit)truppförband för svårare uppdrag
specialkommando
belagt sedan 1705