publicerad: 2021
kommendera
kommenderade kommenderat
verb
●
föra befäl över grupp av soldater eller dylikt
någon kommenderar (någon att+verb)
någon kommenderar (över någon/något)
någon kommenderar (över någon)
någon kommenderar (över något)
någon kommenderar (fram/in/ut) någon/något (någonstans)
någon kommenderar (fram) någon (någonstans)
någon kommenderar (fram) något (någonstans)
någon kommenderar (in) någon (någonstans)
någon kommenderar (in) något (någonstans)
någon kommenderar (ut) någon (någonstans)
någon kommenderar (ut) något (någonstans)
han kommenderade (över) en bataljon
○
äv.
ibland med partikel som anger förflyttning, t.ex.fram, in, ut
beordra någon att utföra något
han kommenderades till Västfronten; han kommenderade ut två brandbilar
○
äv. med avseende på ordern
kommendera halt
○
äv. utvidgat till icke-militära sammanhang
kommendera fram mat på bordet
belagt sedan 1557;
av franska commander med samma betydelse; av lat. commenda´re 'anförtro; anbefalla'; besläktat med
mandat
kommenderakommenderande, kommendering