publicerad: 2021  
kommando kommandot kommandon
kom·mando·na
substantiv
komman´do
1 kort befallning vanligen med ett standardiserat ut­tryck; särsk. till soldat (och djur)
kommandoord; kommandorop; eldkommando
ge ett kommando
○ ibland försvagat
Städa ditt rum! – OK, men jag gör det inte på kommando
○ äv. bildligt instruktion till dator
kortkommando
belagt sedan 1556; av ita. comando 'befallning; befäl', till comandare 'befalla'; jfr ur­sprung till kommendera
2 (högsta) befäl
marinkommando; överkommando
kommando (över någon/något)
kommando (över någon)
kommando (över något)
(under någons) kommando
få kommandot; ta kommandot över skutan; lämna över kommandot
○ äv. ut­vidgat ställning som ger möjlighet att bestämma
ha kommandot över institutionen
○ äv. om manöver­anordning eller dylikt
dubbelkommando
belagt sedan 1625
3 vanligen i sammansättn. sär­skilt ut­valt (elit)trupp­förband för svårare upp­drag
specialkommando
belagt sedan 1705