publicerad: 2021  
konstruktion konstruktionen konstruktioner
kon·strukt·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 sätt att vara konstruerad i fråga om samman­sättning av och sam­verkan mellan delar etc.
konstruktionsfel; konstruktionsritning; konstruktionssätt
konstruktion (av något)
vagnens konstruktion; en lampa med in­vecklad konstruktion
○ äv. det att konstruera något
konstruktion av mönster till stick­maskinen
○ äv. konkret
betongkonstruktion
de försökte stötta den skrangliga konstruktionen
○ äv. bildligt
romankonstruktion
konstruktionen av den nya författningen
○ sär­skilt fantasi­produkt
fantasikonstruktion; skrivbordskonstruktion
belagt sedan 1691; av lat. construc´tio med samma betydelse
2 sats- eller ord­fogning
satskonstruktion
ett personligt pronomen i konstruktion med en preposition ska stå i objekts­form
belagt sedan 1716