publicerad: 2021
kriga
krigade krigat
verb
●
föra
krig om land el. folkgrupp (el. person); vanligen under längre tid
någon krigar (om något) (med/mot någon/något)
någon krigar (om något) (med någon)
någon krigar (om något) (med något)
någon krigar (om något) (mot någon)
någon krigar (om något) (mot något)
Tyskland och Frankrike har ofta krigat med varandra; Karl X Gustav krigade i Polen
○
äv. försvagat
kämpa
barnen krigade om bästa platsen i tv-soffan; han fick kriga för segern
belagt sedan 1470-talet (Erikskrönikan);
fornsvenska kria, krigha; till
krig