publicerad: 2021  
1kris krisen kriser
kris·en
substantiv
1 mycket svår (samhälls)situation ofta av politiskt el. ekonomiskt slag
krissituation; bostadskris; finanskris; förtroendekris; oljekris; regeringskris; vårdkris
en akut kris; en allvarlig kris; en politisk kris; landet är i kris; landet klarade sig ur den ekonomiska krisen; krisen är över
○ ofta äv. om svår situation på det psykologiska planet
livskris; medelålderskris
han genom­gick en allvarlig religiös kris
○ äv. försvagat dåligt till­stånd under en längre tid
den väster­ländska civilisationens kris
belagt sedan 1759; av franska crise med samma betydelse; ur grek. kris´is 'åt­skiljande; av­görande; prövning'; jfr ur­sprung till diakritisk, kritisk
2 till­stånd där ett akut sjukdomsförlopp når sin kulmen var­efter en av­görande (positiv el. negativ) vändning sker
krisreaktion
läkaren sade att krisen var över
belagt sedan 1729
Kriser och kransar. Titel på dikt­samling av Birger Sjöberg (1926)
2kris krisen krisar
kris·en
substantiv
● typ av malajisk dolk vanligen med våg­formig klinga
belagt sedan 1796; av malajiska kiris, kris, kres med samma betydelse