publicerad: 2021  
kritik kritiken
krit·ik·en
substantiv
kriti´k
1 sällan plur. an­grepp (på någon eller något) genom på­pekande av miss­tag eller felaktigheter
JFR mothugg
kritiklusta; samhällskritik
hård kritik; svidande kritik; vass kritik; ned­görande kritik; växande kritik; rikta kritik mot någon; bemöta kritiken; av­visa kritiken
kritik (av/mot någon/något/sats)
kritik (av någon)
kritik (av något)
kritik (av sats)
kritik (mot någon)
kritik (mot något)
kritik (mot sats)
hennes kritik av den politiska ledningen; kritiken mot det nya tv-programmet lät inte vänta på sig; han fick kritik för att han inte lyssnade på sina under­ordnade; den skarpa kritiken tvingade regeringen att dra till­baka propositionen
○ äv. om outtalad kritik
en kritik som inte kläddes i ord; hon fruktade moderns tysta kritik
belagt sedan 1731; av franska critique med samma betydelse; se ur­sprung till kritisk
2 sällan plur. värderande granskning av förtjänster och brister hos konstnärligt el. vetenskapligt verk eller dylikt
JFR kritiker 2, recension
filmkritik; konstkritik; teaterkritik
litterär kritik; konstruktiv kritik
amatör­teaterns före­ställning fick väl­villig kritik; av­handlingen fick både positiv och negativ kritik
○ äv. om de personer som ägnar sig åt denna verksamhet, på visst om­råde, under viss tid etc. i bestämd form
den sam­tida kritiken ställde sig oförstående till hans djärva bild­språk
○ äv. (utan någon värdering) i vetenskapliga samman­hang granskning för att fast­ställa det verkliga inne­hållet i viss fram­ställning eller dylikt
bibelkritik; källkritik; textkritik
under all kritik ur­uselplaneringen var under all kritik
belagt sedan 1814
En kritik över kritiker. Stridsskrift av Thomas Thorild mot Johan Henrik Kellgren (1791); sista ordet är pluralform av kritik