publicerad: 2021  
1kupa kupade kupat
verb
ku`pa
1 ge kupig form
kupa något
han kupade händerna runt munnen och ropade; hon drack ur sina kupade händer; silver­fatets kupade lock
belagt sedan 1775; till 2kupa!!
2 lägga upp jord kring (rötterna på) viss planta
kupa något
kupa potatis
belagt sedan 1690
kupakupande, kupning
2kupa kupan kupor
kup·an
substantiv
ku`pa
välvt skål­formigt hölje över något, ofta av glas
lampkupa; ostkupa
gat­lyktans kupa
äv. ut­vidgat om liknande före­teelse
äv. ytterligare ut­vidgat litet (rundat) rum
belagt sedan 1507 (brev från Bengt Eriksson i Kalmar till biskop Hemming Gadd (Grönblad)); fornsvenska kupa 'skål; skål­formig fördjupning'; trol. av lågtyska kupe 'skål; tunna'; av lat. cu´pa 'tunna'; jfr ur­sprung till kupol