publicerad: 2021  
kuse kusen kusar
kus·en
substantiv
ku`se
1 dialektalt typ av bulle eller limpa
julkuse
belagt sedan 1796; jfr sv. dial. kuse 'bröd; hus­bonde'; av om­diskuterat urspr.; jfr lågtyska kuse 'klubba', nederländska kuis 'knöl, klump'
2 var­dagligt häst
hämta hö åt kusarna
belagt sedan 1956