publicerad: 2021  
kännedom kännedomen
känne·dom·en
substantiv
känn`edom
● något formellt vetskap
kännedom (om någon/något/sats)
kännedom (om någon)
kännedom (om något)
kännedom (om sats)
det kom till hans kännedom att flera av eleverna hade skolkat; ministern förnekade all kännedom om vapenaffären
○ äv. kunskap
branschkännedom; lokalkännedom; självkännedom
han har god kännedom om de lokala förhållandena
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Svenska Böner från medeltiden); fornsvenska kännedomber; till känna och 1dom!!