publicerad: 2021  
1normal normalt normala
adjektiv
norma´l
● som är i enlighet med den grund­läggande typen för före­teelsen i fråga, särsk. genom att överens­stämma med genom­snittet
JFR naturlig 2, standard 1
normalfall; normalinkomsttagare; normalitet; normaltemperatur
normal kropps­byggnad; normal neder­börd; under normala förhållanden skulle jag kommit, men ...
○ sär­skilt med bi­betydelse av önsk­värdhet
leva ett normalt liv; iakt­ta normal an­ständighet; varje normal människa tycker om barn
○ spec. något var­dagligt i nekande och frågande ut­tryck fullt klok
han kan inte vara riktigt normal
○ ibland substantiverat
av­vika från det normala
belagt sedan 1818; av lat. norma´lis 'efter mått­stocken; enligt regeln'; till norm
2normal normalen normaler
norm·al·en
substantiv
norma´l
● linje som är vinkel­rät mot en annan linje eller ett plan
SYN. perpendikel
mittpunktsnormal
en normal (mot/till något)
en normal (mot något)
en normal (till något)
konstruera en normal till linjen l
○ äv. om liknande linje vid kurva el. buktande yta
belagt sedan 1744