publicerad: 2021  
nummer numret, plural nummer, bestämd plural numren
numr·et
substantiv
numm´er
1 enhet i en naturlig (längre) ordnings­följd representerad av ett tal, var­vid ett högre tal representerar en stegvis ökning i värde, storlek etc.
nummerföljd; nummerordning; skonummer
nummer sju i ordningen; hon kom i mål som nummer tre; skon var ett nummer för stor
○ spec. om viss ut­gåva (i tids­följd) av tidning eller dylikt
tid­skriften kommer ut med tio nummer om året
vara ett nummer för stor för någon/något vara för bra för någon/någotSpanien var ett nummer för stort för Kroatien i finalen
vara nummer ett vara bäst eller främstefter två skade­drabbade säsonger är hon åter­igen nummer ett i sin gren
belagt sedan 1690; av tyska Nummer med samma betydelse; av lat. num´erus 'tal; an­tal'; jfr ur­sprung till numerus, prenumerera
2 tal som god­tyckligt får beteckna person eller före­teelse och där­igenom ut­gör en sorts identifikation
katalognummer; kontrollnummer; mobilnummer; personnummer
slå upp numret i telefon­katalogen; spårvagnslinje nummer sju
○ ibland med ton­vikt på avpersonifiering
för myndigheterna är man bara ett nummer; som värn­pliktig tyckte han sig reducerad till ett nummer
belagt sedan 1679
3 kortare, enhetligt av­snitt i längre program särsk. med musik
nummerrevy; revynummer
ett nummer som gjorde succé
○ äv. om konkret före­mål enl. någon förteckning eller dylikt
konstnären höll en ut­ställning med nästan 200 nummer
○ ibland äv. starkt var­dagligt; något ålderdomligt samlag
snabbnummer
få sig ett nummer
göra (ett) stort nummer av något ge något stor upp­märksamhetjournalisterna gjorde ett stort nummer av stats­ministerns fel­sägning
belagt sedan 1857