publicerad: 2021
nummer
numret, plural nummer, bestämd plural numren
numr·et
substantiv
1
enhet i en naturlig (längre) ordningsföljd representerad av ett tal, varvid ett högre tal representerar en stegvis ökning i värde, storlek etc.
nummer sju i ordningen; hon kom i mål som nummer tre; skon var ett nummer för stor
○
spec. om viss utgåva (i tidsföljd) av tidning eller dylikt
tidskriften kommer ut med tio nummer om året
vara ett nummer för stor för någon/något
vara för bra för någon/någotSpanien var ett nummer för stort för Kroatien i finalen
vara nummer ett
vara bäst eller främstefter två skadedrabbade säsonger är hon återigen nummer ett i sin gren
belagt sedan 1690;
av tyska Nummer med samma betydelse; av lat. num´erus 'tal; antal'; jfr ursprung till
numerus,
prenumerera
2
tal som godtyckligt får beteckna person eller företeelse och därigenom utgör en sorts identifikation
slå upp numret i telefonkatalogen; spårvagnslinje nummer sju
○
ibland med tonvikt på avpersonifiering
för myndigheterna är man bara ett nummer; som värnpliktig tyckte han sig reducerad till ett nummer
belagt sedan 1679
3
kortare, enhetligt avsnitt i längre program särsk. med musik
nummerrevy; revynummer
ett nummer som gjorde succé
○
äv. om konkret föremål enl. någon förteckning eller dylikt
konstnären höll en utställning med nästan 200 nummer
göra (ett) stort nummer av något
ge något stor uppmärksamhetjournalisterna gjorde ett stort nummer av statsministerns felsägning
belagt sedan 1857