SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förin´ta verb ~de ~t för·int·arförstöra (ngt) så att det (mer eller mindre) upp­hör att finnas till NollJFRcohyponymtillintetgöracohyponymutplånacohyponymutrota målet var att förinta fiendens huvudflottakärn­vapen som kan förinta hela mänsklighetenförinta ngn/ngtsedan 1799efter ty. vernichten med samma betydelse Subst.:förintande; förintelse