publicerad: 2021
obeveklig
obevekligt obevekliga
o|be·vek·lig
adjektiv
●
som inte låter sig bevekas trots vädjanden och dylikt
obeveklig (mot någon)
ordningsmakten var obeveklig – det blev böter för fortkörningen
○
äv. om handling eller dylikt
ett obevekligt avslag
○
äv. om abstrakta företeelser som tänks som personligt verkande krafter
krigets obevekliga grymhet
belagt sedan 1595