publicerad: 2021  
ombryta ombröt ombrutit ombruten ombrutna, presens ombryter
om|­bryt·er
verb
[åm`-]
äv. lös förbindelse, se bryta om ordna (i spalter) satt text till sidor
någon ombryter något
ett om­brutet korrektur
belagt sedan 1651; efter tyska umbrechen med samma betydelse; till bryta