publicerad: 2021  
ordentlig ordentligt ordentliga
ord·ent·lig
adjektiv
orden´tlig
1 som upp­fyller alla krav på nog­grannhet vid ut­förande av viss handling el. i all­mänhet; om person
ordentlig (med något/att+verb)
ordentlig (med något)
ordentlig (med att+verb)
eleverna var flitiga och ordentliga
äv. om handling eller dylikt
ett ordentligt och städat upp­förande
belagt sedan ca 1550; av tyska ordentlich med samma betydelse; till orden
2 som upp­fyller de normala kraven på före­teelsen i fråga
huset har ingen ordentlig källare
äv. stor, om­fattande
det före­kom ordentliga över­hyror; det behövdes ordentliga förvarings­utrymmen; han skällde ut dem rätt ordentligt (adverbial)
belagt sedan 1637