publicerad: 2021  
personlig personligt personliga
pers·on·lig
adjektiv
perso´nlig
1 som har att göra med eller till­hör en­skilda personer vars identitet kan vara bestämd el. obestämd; ofta i kontrast till grupp­tryck och dylikt
JFR privat, subjektiv 1
personlig vinning; personliga till­hörigheter; månads­kortet är personligt och får inte över­låtas; personliga hän­syn måste vika; in­skränkningarna i den personliga friheten
○ spec. riktad till eller ut­förd av en bestämd person
ett personligt brev; du som är ny­fiken på våra gymnasieutbildningar kan boka ett personligt besök; han är lika tvär mot alla – ta det inte personligt (adverbial)
○ ibland med ton­vikt på individuell sär­art
JFR personlig 3
enligt min personliga åsikt räcker det med en till­sägelse
○ i vissa ut­tryck äv. som kan upp­fattas som en person
tron på en personlig gudom
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska personliker
2 som rör privata eller intima delar av någons liv
JFR enskild 1
strängt personligt; frågorna om skils­mässan tyckte hon var allt­för personliga; reportern började bli väl personlig
belagt sedan 1783
3 som på ett själv­ständigt sätt ut­trycker det sär­egna i någons personlighet
personlig (mot någon)
personlig möblering; hans mycket personliga stil; hon satte sin personliga prägel på huset
○ äv. om person vars upp­trädande är ett naturligt ut­tryck för personligheten
tjänste­mannen var ganska personlig och inte ett dugg formell; han är personlig i sin under­visning
belagt sedan ca 1700
4 som ut­trycker grammatisk person
SE person 2
personliga pronomen som "jag", "du" och "han", "hon" eller "hen"
○ äv. som känne­tecknas av att subjektet betecknar en person eller annan av­gränsbar före­teelse
personliga konstruktioner som "såret gör ont" och opersonliga som "det gör ont i såret"
belagt sedan 1815