publicerad: 2021  
rabbla rabblade rabblat
verb
rabb`la
● ofta med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad läsa eller räkna upp (något in­lärt) med mekanisk och en­tonig röst
någon rabblar (upp) något
rabbla multiplikations­tabellen; rabbla böner; rabbla oregelbundna verb; hon rabblade upp sin utantilläxa
○ äv. ut­vidgat tala oinspirerat om, med­dela
en guide som rabblade upp en massa fakta om slottet
belagt sedan 1734; sv. dial. rabbla 'tala mycket och utan samman­hang'; ljud­härmande; ev. lån från lågtyska rabbeln 'tala fort och otydligt'
rabblarabblande, rabbel