publicerad: 2021  
reson ingen böjning, utrum
re·son
substantiv
reso´n
i vissa ut­tryck förnuft
det gick inte att tala reson med honom
rim och reson se rim
ta reson an­vända sitt förnuftdet här är ju ohållbart – du måste försöka få honom att ta reson!
belagt sedan 1658; av franska raison med samma betydelse; av lat. rat´io 'plan; efter­tanke'; jfr ur­sprung till ranson, rationell