publicerad: 2021  
resonans resonansen
re·son·ans·en
substantiv
[-aŋ´s] el. [-an´s]
● tonalstrande svängning som upp­kommer genom på­verkan av en annan svängning med (nästan) samma frekvens
JFR genklang, genljud, återklang
resonanslåda
resonans (för/på något)
resonans (för något)
resonans (på något)
○ äv. om elektriska m.fl. svängningsrörelser
resonanskrets
○ äv. bildligt gensvar
hon fick resonans på sitt förslag
belagt sedan ca 1620 (i bet. 'starkt genljud'); sedan 1880 i den nutida huvudbet.; till lat. resona´re 'gen­ljuda; återskalla'; jfr ur­sprung till assonans, dissonans, sonant, sonat, sonor