publicerad: 2021  
respit respiten respiter
re·spit·en
substantiv
respi´t
● (beviljad) framflyttning av den sista tillåtna tid­punkten före vilken något måste vara färdigt
JFR anstånd, frist, nådatid, uppskov
respit (med något/att+verb)
respit (med något)
respit (med att+verb)
före­tagen fick respit med att tillämpa de nya miljö­bestämmelserna
belagt sedan 1563; av äldre franska respit (franska répit) med samma betydelse; av lat. respec´tus 'tillbaka­blick'; jfr ur­sprung till respekt