publicerad: 2021  
rike riket riken
rik·et
substantiv
ri`ke
1 om­råde som ut­gör en själv­ständig politisk enhet särsk. i historiska, hög­tidliga el. formella samman­hang
JFR 1land, nation 1, stat 1, välde 1
kungarike; rikstäckande
det romerska riket; rikets säkerhet; rikets inre an­gelägenheter; in­om rikets gränser; i rikets tjänst
○ äv. om (tänkt) om­råde som karakteriseras av sin natur, fauna eller dylikt
djurriket
Antarktis, köldens rike
○ äv. bildligt om om­råde som behärskas av el. in­riktas på någon/något
dödsriket
Guds rike; det himmelska riket; fantasins sällsamma rike
fara/resa/åka land och rike runt se land
Tredje riket det nazistiska Tysk­landi sin propaganda tog nazisterna upp termen Tredje riket, och den an­vändes sedan all­mänt om Nazityskland
belagt sedan 1000-talet (i sammansättn. himinriki 'himmel­rike'; (runsten, Timmele, Västergötland (Sveriges runinskrifter))) runform riki (dat.), fornsvenska rike 'makt; regering; rike'; av keltiskt urspr. och nära besläktat med rik
2 (grund­läggande) huvudgrupp av organismer i biologiska klassificerings­system; om t.ex. djur, växter el. bakterier
JFR division 4, stam 3
en amerikansk forskare före­slog ett system med fem riken: djur, växter, svampar, ur­djur och bakterier
belagt sedan 1706
Mitt rike är icke av denna världen. Bibeln (1917 års övers.), Johannes 18:36 (Jesu ord till Pilatus, sedan Pilatus strax innan frågat honom om han var judarnas konung)