publicerad: 2021  
sammanbo samman­bodde samman­bott, presens samman­bor
verb
samm`anbo
äv. lös förbindelse i formenbo samman bo till­sammans vanligen under äktenskaps­liknande former
någon sammanbor med någon några sammanbor
han samman­bor med en kollega
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska saman boa; jfr ur­sprung till 2sambo
sammanbosammanboende