publicerad: 2021  
sammanbrott samman­brottet, plural samman­brott, bestämd plural samman­brotten
samm·an|­brott·et
substantiv
samm`anbrott
● inre sönder­fall som omöjlig­gör fort­satt verksamhet särsk. för större system som ekonomier el. stater men äv. för förlopp
JFR kollaps
ett ekonomiskt samman­brott; det tyska rikets samman­brott 1945; samman­brottet i nedrustnings­förhandlingarna
○ ofta om psykisk kollaps
han råkade ut för ett nervöst samman­brott; hon drevs till samman­brottets gräns av hans telefon­terror
belagt sedan 1912