publicerad: 2021
sammanbrott
sammanbrottet, plural sammanbrott, bestämd plural sammanbrotten
samm·an|brott·et
substantiv
●
inre sönderfall som omöjliggör fortsatt verksamhet särsk. för större system som ekonomier el. stater men äv. för förlopp
JFR
kollaps
ett ekonomiskt sammanbrott; det tyska rikets sammanbrott 1945; sammanbrottet i nedrustningsförhandlingarna
○
ofta om psykisk kollaps
han råkade ut för ett nervöst sammanbrott; hon drevs till sammanbrottets gräns av hans telefonterror
belagt sedan 1912