publicerad: 2021  
1skida skidan skidor
skid·an
substantiv
ski`da
1 vanligen plur. en­dera av ett par av lång­smala bräd­liknande an­ordningar med uppåtböjda spetsar som spänns på fötterna och an­vänds för färd på snö i backe el. på slät mark
skidbacke; skidfärd; skidföre; skidåkare; fjällskida; slalomskida; terrängskida
valla skidor; åka skidor; han hade aldrig stått på ett par skidor för­ut
○ äv. om andra före­mål med liknande ut­seende och funktion
vattenskida
belagt sedan 1555; sv. dial. ski(d); samma ord som 1skida 2
2 lång­smalt fodral spec. om lång­smal, tvårummig frö­kapsel (som öppnar sig med två flikar ner­ifrån och upp­åt) hos vissa växter; i allmän­språket äv. om balja
JFR balja 2
fröskida; ärtskida
åker­senapens långa skidor
○ spec. äv. om fodral för vissa vapen
han drog svärdet ur skidan
○ äv. om annan lång­smal, skyddande före­teelse
nervskida
belagt sedan 1504 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska skiþa; samma ord som 1skida 1 och urspr. syftande på en av de två (kluvna) träskivor som svärds­skidan bestod av
2skida skidade skidat
verb
ski`da
● åka skidor
någon skidar
att skida i ospårad terräng uppe på fjället en tidig vårvinter­dag är en upp­levelse
belagt sedan 1864
skidaskidande