publicerad: 2021  
1skrubba skrubban skrubbor
skrubb·an
substantiv
skrubb`a
● skrubbskädda
skrubbflundra
skrubban fiskas mest i Öster­sjön; stekt skrubba med skirat smör
belagt sedan 1751; sv. dial. skrubba, skrobba; besläktat med skrovlig (fisken har sträv ryggsida)
2skrubba skrubbade skrubbat
verb
skrubb`a
● gnida hårt med grov borste vanligen i syfte att ren­göra
någon skrubbar någon/något
någon skrubbar någon
någon skrubbar något
skrubba händerna rena; hon låg på knä och skrubbade golvet
○ äv. ut­vidgat skrapa mot något ojämnt
skrubbsår
skrubba knäet; hästen skrubbade sig mot väggen
○ äv. grovhyvla
skrubbhyvel
belagt sedan 1685; sv. dial. skrubba 'karda (ull); skrubba'; nära besläktat med skrovlig
skrubbaskrubbande, skrubbning