publicerad: 2021  
slagruta slagrutan slagrutor
slag|­rut·an
substantiv
sla`gruta
● gren­klyka som an­vänds som (förment) hjälp­medel vid sökande efter vatten- och malm­ådror i marken efter­som den an­ses böja sig ned­åt mot sådana
○ äv. bildligt upptäckar­förmåga
en litteratur­kritiker bör ha något av en slag­ruta när det gäller unga författare
belagt sedan 1718; av tyska Schlagrute med samma betydelse, till schlagen 'slå' och Rute 'spö'; jfr ur­sprung till 1ruta 4