publicerad: 2021
regn
regnet, plural regn, bestämd plural regnen
regn·et
substantiv
[reŋ´n] 
●
nederbörd i form av vattendroppar
ett övergående regn; ihållande regn; häftigt regn; underkylt regn; regn och rusk; regnet öste ner; i händelse av regn hålls mötet inomhus; det betyder regn när svalorna flyger lågt
○
äv. bildligt, spec. om företeelse som far genom luften i stor mängd
kulregn; pollenregn
ett regn av pilar och stenar
○
spec. äv. om något som förekommer i stor mängd (i allmänhet)
medaljregn; pengaregn
hällande regn
ösregnrunt 30 000 människor deltog i manifestationen trots hällande regn
snöblandat regn
nederbörd med en blandning av snö och (mest) regnsärsk. i väderrapporter och dylikt:
molnigheten ökade och följdes av snöblandat regn
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska räghn; gemensamt germanskt ord av osäkert urspr.
Följ med mej ut i regnet på en månskenstur.
Vad lönar det att vänta ut varje skur? Povel Ramel, Följ med mej ut i regnet (i Knäppupp 1 – Akta huvet, 1952)
Vad lönar det att vänta ut varje skur? Povel Ramel, Följ med mej ut i regnet (i Knäppupp 1 – Akta huvet, 1952)
