publicerad: 2021  
1slå slån slåar
slå·ar
substantiv
1 tvärslå
äv. (steg)pinne
belagt sedan 1520-talet (Gamla eller Eriks-Krönikan); till 2slå 1
2 fast­sydd tyg­remsa på klädes­plagg eller dylikt, ofta i av­vikande material och anv. som förstärkning eller dylikt
belagt sedan 1844
2slå slog slagit slagen slagna, presens slår
verb
1 ge (någon) slag
någon slår (ihjäl) någon/något
någon slår (ihjäl) någon
någon slår (ihjäl) något
slå någon på käften; hon slog honom i an­siktet
spec. (om djur) döda vanligen genom slag
en björn som slår boskap
äv. med partikel som an­ger resultat, t.ex.ihjäl
han var nära att slå ihjäl henne
äv. med konstruktions­växling med kraft låta träffa
någon slår något någonstans
slå klubban i bordet; slå näven i bordet
äv. göra (häftig eller rytmisk) rörelse och där­vid ev. träffa något; om levande el. icke-levande före­teelse
någon/något slår (någonstans/sätt)
någon slår (någonstans)
någon slår (sätt)
något slår (någonstans)
något slår (sätt)
gäddan slog i vassen; vågorna slog mot stranden; hjärtat slog dubbelt så snabbt
äv. bildligt, sär­skilt drabba
något slår sätt
sjukdomen slog hårt i familjen
det slår någon att ... någon kommer att tänka på att ...det slog honom att han hade glömt att hämta ut tågbiljetterna
slå dank se dank
slå döv­örat till se dövörat
slå ett slag för något se slag
slå fel se fel
slå ihjäl tiden se tid
slå någon på fingrarna se finger
slå någon ur brädet se bräde
slå något ur hågen se håg
slå på (stora) trumman (för någon/något) se trumma
slå på stort se stor
slå slint se slint
slå undan benen på/för någon/något se ben
slå åder se åder
vara slagen till slant se slant
belagt sedan 1000-talet (i sms.; (runsten, Skånela, Uppland (Sveriges runinskrifter))) runform slagin (perfekt particip), fornsvenska sla, äv. 'slå ihjäl'; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till schlager, slag, slagg, slakt, slåtter, 1slägga!!, 1släkt!!
2 meja
slagning
någon slår något
slå hö; slå en äng med lie
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
3 ljuda med kort, kraftig ton vanligen upp­repad; om kyrk­klocka, pendyl eller dylikt
SE slag 2 SYN. klämta
något slår något
klockan slog ett; klockan slår varje kvart
förstå vad klockan är slagen se klocka
slå som en stångjärns­hammare slå hårt och i mycket snabb takthjärtat slog som en stångjärns­hammare och tycktes vilja spränga hela bröst­korgen
belagt sedan 1416 öppet brev utfärdat i Vadstena av Halsten Ingevaldsson om godstransaktion (Svenskt Diplomatarium)
4 besegra i strid el. tävling
någon slår någon/något (med något)
någon slår någon (med något)
någon slår något (med något)
Sverige slog Ryss­land med 3–1
äv. överträffa
hon slog det gamla rekordet med nästan en sekund
slå alla rekord se rekord
belagt sedan 1420–50 Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)
5 bringa (någon före­teelse) till existens
slagning
någon/något slår något
någon slår något
något slår något
slå tegel; slå läger; slå en bro; slå rot
äv. abstrakt åstadkomma
slå larm; slå en kuller­bytta; slå vad
slå (någon) en pling se pling
slå (någon) en signal se signal
slå vakt om något se vakt
belagt sedan ca 1430 Själens tröst
6 linda
slagning
någon slår något om någon/något
någon slår något om någon
någon slår något om något
slå ett kraftigt snöre om paketet
spec. i ut­tryck för ömhetsbetygelse eller dylikt
hon slog armarna om halsen på sin pappa
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Westmanna-Lagen
7 ibland med partikeln hälla
JFR ösa 1
någon slår () något
slå mera vin i glasen; slå på dressing all­deles före serveringen
belagt sedan 1430-talet De sju sakramenten (Svenska Kyrkobruk)
8 stagvända vid kryssning; om seglare el. segel­båt
SE slag 4 JFR gippa
någon slår
vi måste slå en gång till före udden
slå sina lovar kring någon/något se lov
belagt sedan 1865
9 drilla
JFR slag 2
djur slår
lärkan slår
belagt sedan 1746
10 bläddra efter någon spec. upp­gift
slagning
någon slår i något
slå i tid­tabellen; slå i lexikon
belagt sedan 1632
11 bli mycket upp­skattad och efter­frågad
någon/något slår
någon slår
något slår
en melodi som slog
slå väl ut se väl
belagt sedan 1934
slåslående