publicerad: 2021  
1släkt släkten släkter
släkt·en
substantiv
● (gruppen av) alla som här­stammar från en person i ett tidigare släkt­led ofta till­sammans med in­gifta personer
JFR storfamilj, ätt
släktförening; släktkrönika; bondesläkt
en förnäm släkt; släkt och vänner; släktens an­fader; släktens huvud­man; hela släkten kom till hennes 75-års­kalas
○ äv. om viss grupp av släktingar
ha släkt i Medel­pad
○ äv. släktskap i förhållande till viss person
hon räknar släkt med NN
(hela) tjocka släkten (hela den stora) släktenvanligen inklusive relativt av­lägsna släktingar: i år ska hela tjocka släkten fira jul till­sammans
släkten är värst de som står en nära vållar ofta de största problemen
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska släkt; trol. av lågtyska urspr.; bildn. till 2slå 1; jfr ur­sprung till släkte
2släkt ingen böjning
adjektiv
● endast predikativt som till­hör samma släkt
släkt med någon/något
släkt med någon
släkt med något
några är släkt
de är nära släkt; han är av­lägset släkt med NN; hon är släkt med honom på fädernet
○ äv. om olika arter besläktad, lik
en djur­typ som närmast är släkt med fiskar och ormar; människan är släkt med aporna
○ äv. bildligt som har gemensamma drag med något annat
en ångest som är släkt med fruktan för döden
belagt sedan 1689