publicerad: 2021  
1smälla smällan smällor
smäll·an
substantiv
smäll`a
1 redskap att smälla med
flugsmälla
belagt sedan 1889; till 2smälla 1
2 något ålderdomligt vanligen i sammansättn. an­ordning som ger ifrån sig smällande slag eller ljud
aktersmälla
belagt sedan 1749
2smälla smällde smällt, presens smäller
verb
smäll`a
1 ibland med partikelntill slå på ett sätt som ger upp­hov till kraftigt, kort­varigt ljud
någon smäller något någonstans
smälla hand­flatan i bordet
○ spec. ge (någon) ljudligt slag
SE 1smäll 2
någon smäller (till) någon (någonstans)
hon smällde till honom i an­siktet
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska smälla; trol. av ljud­härmande urspr.
2 slå häftigt
SE 2smäll
någon smäller (i något)
smälla i dörrarna
annars smäller det annars blir det strykel. skäll: lämna till­baka mobilen, annars smäller det!
belagt sedan början av 1500-talet Sagan om Didrik af Bern
smällasmällande
smälla av, smälla i, smälla igen, smälla ihop, smälla till, smälla upp
3smälla small el. smällde smällt, presens smäller
verb
smäll`a
● ge ifrån sig häftigt, kort­varigt (knallande) ljud
SE 1smäll 1
smällare
något smäller (någonstans)
flaggorna smällde i den hårda vinden; det smällde från geväret; dörren stod och smällde
○ ibland spec. explodera
○ äv. bildligt, sär­skilt var­dagligt ut­bryta väpnad konflikt
efter upp­lösningen av Jugoslavien smällde det snart i Sarajevo och på andra ställen
(i morgon) smäller det (i morgon) äger det rumvanligen i fråga om viktig händelse: i morgon smäller det, då sparkar all­svenskan igång!
smälla högre/högst se hög
smälla lika högt se hög
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
smällasmällande