publicerad: 2021  
spika spikade spikat
verb
spi`ka
1 slå i spik
någon spikar (i något)
grannarna spikade i väggen sent på kvällen
○ äv. med ton­vikt på resultatet vanligen med partikel, sär­skiltigen, ihop åstad­komma (visst resultat) med hjälp av spik och hammare och material
någon spikar (igen/ihop) något
någon spikar (igen) något
någon spikar (ihop) något
spika igen dörren; spika ihop en låda
○ äv. bildligt, spec. i sport­sammanhang
någon spikar (igen/ihop) något
någon spikar (igen) något
någon spikar (ihop) något
de vann med 3–0 tack vare att NN spikat igen målet; spika ihop bak­åt
belagt sedan 1400-talet (Om själabot (Svenska Kyrkobruk)); fornsvenska spika
2 slut­giltigt fast­ställa
någon spikar något
allt måste bli klart till spikat invignings­datum; laget i inlednings­matchen är redan spikat
○ spec. med av­seende på akademisk av­handling göra till­gänglig på fakultetens anslags­tavla eller webb­plats
av­handlingen måste spikas tre veckor före disputationen
belagt sedan 1755 (om avhandling)
3 var­dagligt; sär­skilt sport utan an­strängning hitta
någon spikar något
hon spikade sista kontrollen
○ äv. något ut­vidgat lätt komma fram till svaret på
han spikade sista frågan
belagt sedan 1945; trol. med tanke på att man har gått spik­rakt till målet
spikaspikande, spikning