publicerad: 2021  
1spik spiken spikar
spik·en
substantiv
1 spetsig metall­pinne med (platt) huvud i ena änden, av­sedd att slås in i material med hjälp av hammare
JFR bult, dyckert, skruv 1, stift 1, 2söm
spikhuvud; spikhål; betongspik; stålspik; trådspik
slå i en spik; dra ut en spik
hantera hammare och spik; en bräda med rostiga spikar
○ ofta koll.
han tog med sig tre paket spik och en hammare
en spik i någons/någots lik­kista något som så småningom kommer att vålla någons/någots död eller fördärvhon an­såg att besparingarna på skolans om­råde var en spik i nationens lik­kista
koka soppa på en spik se soppa
(sista) spiken i kistan något som gör ett svårt läge definitivt hopp­lösten strejk i gruvdistrikten kan bli spiken i kistan för det som länge varit landets viktigaste näring
slå/träffa huvudet på spiken se huvud
spiken i botten var­dagligtgas­pedalen i bottenhon satte spiken i botten och körde söder­ut
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska spiker; urspr. ur en ord­rot med bet. 'spetsig'; jfr ur­sprung till spicken, spigg
2 boll som slås direkt från utslags­platsen och i hålet i mini­golf
hon fick en spik på sista hålet
○ äv. i trav­sport ogarderad häst i spel­system
hon hade två spikar i de av­slutande V75-loppen
belagt sedan 1952
Spiken syns ömsom krokig ömsom rak
genom det fluidum som fyller livets skreva.
Vem hoppas inte kunna ändra soppans smak?
Majken Johansson, Villanella på en spik (1958)
2spik
adverb
● vanligen i vissa sammansättn. i mycket hög grad
JFR alldeles
spikrak; spiksäker
han var spik nykter
belagt sedan 1818; till 1spik!! (trol. äv. med tanke på spikrak)