publicerad: 2021  
stel stelt stela
adjektiv
● som inte är (lätt) böjlig om kropps­del el. före­mål som normalt är böjlig(t)
JFR hård 1, ovig, styv 1
stelfrusen
stel (i något) stel (mot någon)
fingrarna var stela av köld; han var stel i nacken; hon blev stel av fasa; hon var stel i kroppen efter att ha suttit stilla så länge; i kylan blev galon­jackan stel och klumpig
○ äv. bildligt onaturlig och utan spontanitet
MOTSATS ledig 3, otvungen
han blir så stel och till­gjord i större sällskap
○ äv. om handling eller dylikt
en stel och tråkig bjudning; stela vändningar av kansli­språket
stel kropp se kropp
stel som en pinne mycket stelhan var flygrädd och satt stel som en pinne under hela resan
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); ca 1700 i sin nuv. form; fornsvenska stirder, styrdher; trol. besläktat med stereo