publicerad: 2021
stel
stelt stela
adjektiv
●
som inte är (lätt) böjlig om kroppsdel el. föremål som normalt är böjlig(t)
stel (i något)
stel (mot någon)
fingrarna var stela av köld; han var stel i nacken; hon blev stel av fasa; hon var stel i kroppen efter att ha suttit stilla så länge; i kylan blev galonjackan stel och klumpig
○
äv. bildligt
onaturlig och utan spontanitet
han blir så stel och tillgjord i större sällskap
○
äv. om handling eller dylikt
en stel och tråkig bjudning; stela vändningar av kanslispråket
stel kropp
se
kropp
stel som en pinne
mycket stelhan var flygrädd och satt stel som en pinne under hela resan
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); ca 1700 i sin nuv. form;
fornsvenska stirder, styrdher; trol. besläktat med
stereo