publicerad: 2021  
stenbräcka stenbräckan stenbräckor
sten|­bräck·an
substantiv
ste`nbräcka
● (typ av) låg ört med små vita, röda eller gula blommor ofta före­kommande (i bergs­skrevor) i fjälltrakterna
SYN. 2bräcka
○ ofta spec. om mandel­blomma
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska stenbräkka